Berg-, mark, frånluft, sjövatten- och uteluftvärmepumpar

Värmepumpar betecknas efter varifrån de hämtar värme. En bergvärmepump tar alltså värme ur berget
(egentligen det vatten som sipprar eller rinner i bergets sprickor) medan en uteluftvärmepump hämtar värme direkt ur
luften utomhus (och ur uteluftens fuktighet vid Octopus ispinne).

Den principiella skillnaden mellan varifrån värmen tas är den temperatur värmekällan har.
I en bergvärmepump som tar värme ur ständigt rinnande vatten i sprickorna hålles temperaturen alltid över 0 grader.
Om emellertid vattenströmningen är mindre god kan vattnet frysa och isen som bildas isolera så att värmeupptagningen försämras.

En grundvattenpump med tillräckligt flöde i brunnen riskerar inte detta. För en markvärmepump är det alltid så att marken (vattnet)
fryser och den fungerar alltså sämre i slutet av en eldningssäsong. Detsamma torde gälla även för sjövattenpumpar om inte sjövattnet
kan fås att cirkulera.

Uteluftvärmepumpen är naturligtvis starkt beroende av utetemperaturen och dess effekt sjunker kraftigt vid låga utetemperaturer.
Det är därför väsentligt att ha klart för sig att med en uteluftvärmepump kan man spara en hel del energi men när det är riktigt kallt
måste tillsatsvärme finnas i form av en panna, elpatron el dyl.

I praktiken gäller detta även för andra värmepumpar än uteluftvärmepumpen emedan det inte är ekonomiskt optimalt att dimensionera en
värmepump (av vad slag det vara må) för hela det maximala värmebehovet. Som allmän tumregel gäller att värmepumpar dimensioneras
för 50 - 60 % av det maximala värmebehovet och då täcker 80 - 90% av det årliga energibehovet för uppvärmning.